Tour de Nidland

Okej, jag är tillbaka.

Den sista delen av Den Nidländska Reningen, Slutstriden, är egentligen uppdelad i två delar, en kampanjbok och en äventyrsbok. Då kampanjboken tycks behövas för att begripa sig på äventyret ska jag först ge en översikt över denna pärla.

Det hela börjar med ett historiekapitel, som mestadels är oförargligt. Vi får reda på att det finns en uråldrig magisk stad, Densel, begravd under öknen mitt i Nidland. Vi får också en bild av hur Vicotnik tog makten, och av det rådande läget i landet. Nidland har, sedan senast, erövrat de flesta av sina grannländer, däribland Berendien, där rollpersonerna ju häckar. Dock nämns en allierad armé av kardier, zorakier och magilrer (samtliga från västra Ereb, med en genomskinlig kristendomsallegori som religion). Och det är mer eller mindre allt som finns att säga.

Geografi kommer därnäst. Jag hoppar över det mesta som där sägs tills vi når kapitlet om landet Krun. Krun ligger söder om Nidland är ockuperat, men det märks tydligt att de inte riktigt får vara med i snälla klubben ändå. Varför? Beror det kanske på att

Hela befolkningen följer Ashinas läror och dyrkar Mullah, den ende och allsmäktige guden. Ashinas läror anses av västra Erebs lärda män vara en förvrängning av Den Lysande vägen.

eller kanske på att dessa suspekta österlänningar

hyser ganska liten respekt för enskilda människors rättigheter och är i allmänhet otrevliga mot främlingar om de inte har något att vinna på vänlighet.

?

Om man är lite svartmuskig får man helt enkelt ingen ro hos Sjöberg. De är likadana allihop, de asen. Nidlänningarna beskrivs enligt samma mönster, men får förvånande nog ett gott omdöme till att börja med:

De innan Vicotniks ankomst så gästvänliga, stolta och högborna nidlänningarna har genomgått en stor förändring. De är i allmänhet mycket misstänksamma, särskilt mot främlingar, men även i största allmänhet. De är alltid hatiskt inställda mot främlingar av religiösa skäl (se Kuzherismen) och visar det gärna med okvädinsord och liknande, om de inte har något att vinna på att vara vänliga förstås. Då kan de genast bli hur vänliga, lismande och inställsamma som helst, men de fortsätter att hata inombords.

Så gästvänliga, stolta och högborna de nu var blev de ändå mangrant as så fort de nuddade vid isl-- förlåt, kuzherismen. De har inte ens stolthet nog att vara uppriktigt hatiska.

Efter detta beskrivs nidlänningarnas kastsystem. Vänta, vadå kastsystem? Var de inte någon sorts turko-araber? Ja, uppenbarligen har Johan valt att bara ta allt han tycker är obehagligt med den lömske orientalen och röra ihop det till en tjock smörja. Så nidlänningarna har ett kastsystem.

Vi fortsätter med vissa spridda intryck:

• Nidland handlar inte med någon i Ereb. Detta anges i slutet av ett kapitel som handlar om Nidlands import och export.
• Det finns en stad som heter Jalla-jalla. Gnrgh.
• Nidländska standar "verkar anstötliga" för alla andra. Förklaring ges inte.
• Vicotnik har vad som tycks vara hårlösa gorillor med taggiga tvåhanssvärd som livvakt.
• Jag får svar på min fråga om hur luftskeppen funkar! Magin håller dem bara svävande, så de måste ha alver som drar i dem. Jag är nästan lite besviken.
• Den nidländska underrättelsetjänsten heter Mizboallah.

Vänta, vi tar det där igen.

Den nidländska underrättelsetjänsten heter Mizboallah! Allvarligt talat, käre, älskade, dumme Johan Sjöberg, föresvävade det dig inte att detta skulle kunna vara ett av de stoltaste träden i din redan vidsträckta skog av misstag?! Tyckte du på fullaste, blodigaste allvar att det var en häftig idé att lägga in en fullständigt genomskinlig referens om vad du tyckte om en vid tillfället färsk konflikt? Visserligen fastslår ju detta bortom allt rimligt tvivel vilka du ser som nidlänningarnas analoger i verkligheten, men det gör det fanimig inte mer sympatiskt.

Jag låter det stanna där. Vår Tour de Nidland fortsätter senare.